utbyttiutrecht.blogg.se

Idag har facebookflödet varit fullt av statusar i stil med "äntligen långhelg!", "ATK och solen skiner, kan det bli bättre" och "Dags för påskmys". Instagram kryllar av bilder på folk som åkt hem till sina familjer över påsk för att äta chokladägg och vanliga ägg och bara myyyysa och njuta av ledigheten. Usch säger jag. Det enda jag kommer få njuta av den här helgen är mina skolböcker inför tentorna nästa vecka. Men jag ska väl inte klaga. Än en gång får jag väl säga att tji mig som inte började tidigare. Men jag måste få säga att jag verkligen hade föredragit att vara hemma i mitt Göteborg med min familj och mormor som påsken till ära är och hälsar på. Jag skypade med dem tidigare idag och det gjorde ont i mitt lilla hjärta. Jag menar, här sitter jag i ett främmande land och läser om Change management. Hur ser ironin ut där med tanke på att jag förmodligen är den person jag känner till som är störst motståndare till förändrnig. Men som sagt innan, något tar jag med mig från den här kursen, och det är att jag aldrig någonsin vill jobba med något som har med change management, change agents eller change communication att göra. Och det är väl en slutsats värd något det också.

 

Idag är det söndag och jag drabbades just en ny släng av hemlängtan. Jag vill inte ägna denna dagen åt att slita mitt hår framför en dator över sju veckors samlade uppgifter där hälften av arbetet inte är bra nog. Jag vill inte behöva vara den som försöker övertala de andra i min grupp att vi måste göra något vettigt med våra övningar. Jag vill inte vara den som gång på gång måste argumentera för att två timmar innan deadline inte räcker för att få ordning på den här förbannade inlämningen. Jag vill inte sitta här och oroa mig för att jag missat någon viktig del eller deadline för en utvärdering eller inlämning. Eller att jag missat ett moment helt och hållet. Ibland är det ju lite svårt att veta vad man ska göra om man inte får informationen till sig (jag menar, varför inkludera utbytesstudenterna i maillistor).

 

Istället vill jag sitta hemma i mitt familjekollektiv och dricka nespressokaffe gjort med gröna lungokaplsar och titta på Doctor Who. Och CSI eller kanske NSIC. Om jag har tur ett avsnitt av Criminal Minds. I mjukisbyxor och med gosefilten. Dagen kanske avslutas på ICA Kvantum med mammis. Det är så söndagar ska vara. Inte ett hav av skolångest.

 

Nåväl. För att minska stressen finns det väl bara en sak att göra - börja! Så det är vad jag ska se till att göra efter att jag ätit färdigt min frukost och andats lite.