utbyttiutrecht.blogg.se

Dagen som jag så länge velat blunda för. Min sista dag i Utrecht. Min sista morgon. Jag vet inte om man egentligen kan räkna denna dagen med tanke på att jag bara ska packa ut, städa och åka hem. Jag kan inte beskriva känslan jag har i min kropp just nu. Det är liksom bara slut. Jag har åtminstone fått fasat ut min vistelse eftersom folk har åkt hem i omgångar, så man har fått öva på att säga hejdå. Men inte gör det det hela lättare. Det finns ännu saker jag vill se och göra, människor jag önskar att jag inte behövts skiljas från och det känns helt enkelt som att jag inte är redo att åka hem. Kort sagt, jag är inte klar med den här staden! Därför känns det som att jag med säkerhet kan säga att jag kommer tillbaka. Jag vet inte riktigt när, hur, för att göra vad eller hur länge. Men det känns som att jag inte kommer kunna hålla mig härifrån.

 

Nu är klockan tjugo i sju och nyckeln måste lämnas in om ungefär tre timmar. Innan dess måste jag packa ihop de sista småsakerna, städa ur och packa in allt i bilen som familjen kommit för att hämta mig i. Det finns ännu så mycket som inte hunnit skrivas ner här, eller någon annan stans heller för den delen. Men minnena finns och jag delar dem med alla underbara människor jag mött under mina månader här i Utrecht. Kanske kommer jag fortsätta skriva några av dem här, allt eftersom de ploppar upp i huvudet mitt.

 

Nu är det i alla fall dags att avsluta packning och städning här på Bolognalaan 35N. Som jag sagt till så många ändra här, och ja det är ganska kliché men, detta är inte hejdå, det är tot ziens!

 

Ja här sitter jag och skålar med mig själv. Ser tusen uppdateringar om midsommar på insta, facebook och så vidare. Men jag är inte så midsomrig. Det är typ blommigt mönster på min topp men det är väl ungefär det. Snart ska Jussi och jag dock bege oss till en grupp svenskar (och andra) som anordnar något midsomrigt ett par minuters promenad från le boxes. Så ja, det fanns alltså andra svenskar här, i samma byggnad som Devon bor i till och med! Det blir säkert trevligt tror jag, men nu är det min tur att vara i den där jobbiga mitt emellan sitsen där man måste välja språk. Svänskah eller English. Amagaad. Vill hålla mig till engels. Ik spreek alleen engels mevrouw en meneer.

 

 

 

Ohoj! Återigen frånvaro, det är inte ens någon idé att ursäkta den. Jag har varit så upptagen i skolan och med att plugga att jag inte hunnit kika in här. HAHAHAHA, lolz, gick ni på den?! Solen har ju kommit tillbaka hit så det är där jag har varit. Ute. På gräsmattan nedanför lådan, i stan, vid kanalerna, i solen vid min dörr (i ett försök att plugga). Cyklat har jag gjort massor. Och promenerat i stan utan någon som helst plan på vart jag var på väg. Älskar det dära va. Bara titta på husen och strosa. Tror att jag skulle kunna göra det för alltid.

 

Nåväl. Nu denna lördagkväll sitter jag faktiskt inne och pluggar. Våra deadlines är i mitten på nästa vecka och det är verkligen på tiden att vi knyter ihop den här säcken nu. Jag hoppas att vi får ihop allt i tid, men efter mycket om och men verkar det som att det ska gå och lösa!

 

Avslutningsviiiis vill jag säga att jag köpte en keps idag. WOOP, kolla härå! På den står det "What comes around goes around". Är ett av de coola kidzen nu känner jag.